Världens största landhöjning
När vi planerade resan visste vi inte riktigt vad Höga Kusten var. Vi visste det fanns en mäktig bro och det var den vi tog sikte på. Väl på plats på Höga Kusten hotellet fick vi tag i lite kartor och började få en större förståelse för vilket fantastiskt område vi hamnat i.
Höga Kusten är ett världsarv som sträcker sig från Högakustenbron i söder till Skagsudde, utanför Örnsköldsvik, i norr. Landhöjningen som fortfarande pågår gör Höga Kusten världsunik och sedan år 2000 finns Höga Kusten med på UNESCO’s världsarvslista. Senaste istiden låg inlandsisen tjock och tyngde ner jordskorpan och just över Höga Kusten var den som tjockast, hela 3 km tjock. Isen tryckte ner jordskorpan 1000 meter, men när klimatet blev varmare och isen sakta smälte undan reste sig jordskorpan igen.
Höga kusten är unikt genom att ha den största landhöjningen av denna typ i hela världen, över 800 meter. Landskapet stiger med ungefär 8 millimeter per år, vilket gör att höjningen blir märkbar under en livstid. Nya öar stiger sakta upp ur vattnet, samtidigt som inlopp skärs av och till slut förvandlas till sjöar.
Höga Kustenbron
Efter en skön natt plockade vi fram bärselen som Vidar nästintill växt ifrån och som vi inte använt på länge. Vi tänkte nämligen gå Lilla Höga Kustenleden. Vidar fick plats och verkade väldigt nöjd när vi gick iväg. Längs vägen plockade vi blåbär och googlade vad man skulle göra om man mötte en björn. Backa och prata lugnt med björnen läste jag högt. Vidar som lekt björnen sover morrade dock högt varje gång vi nämnde ordet björn. Tur vi inte stötte på någon björn. Efter att ha nått en utsiktsplats med fantastisk utsikt över vattnet och bergen hamnade vi på fel väg och gick någon kilometer åt fel håll innan vi insåg vårt misstag och vände. Solen sken i alla fall för ovanlighetens skull så vi njöt av promenaden.
En tur genom kuperat landskap
Andreas hoppade på cykeln och gav sig ut i det kuperade landskapet. Jag och Vidar hoppade istället in i husbilen med gps:en inställd på ett rabarbercafé. Vidar somnade gott innan vi kom fram och med babyvakten i högsta hugg sprang jag in och fick tag i vad som skulle visa sig vara kanske världens godaste rabarbersaft. Varje gång vi drack den grämde vi oss över att vi bara köpt en flaska. Så om ni är i krokarna, missa inte att köpa några flaskor på Östanö Skafferi.
Måviken camping
Efter vårt stopp styrde vi vidare mot Måviken camping i Nordingrå, det var nämligen hög tid att tvätta kläder och att fylla på med nytt vatten i husbilen. Bilturen bjöd på magiska utsikter även om det aldrig går att fånga på bild. För cyklisten bjöd turen även på en hel del backar.
Solen lös när vi hade parkerat och vi kunde inte låta bli att gå till stranden. Lite lek och ett kort dopp i det lite för kalla vattnet hann vi med innan det började dra in mörka moln igen.
Kvällen bestod av tvätt och en cykeltur till en obemannad butik för att komplettera lite till middagen. Man checkade in med bank-id och sedan betalade man i självscanningskassor. Väldigt smidigt!
Har man el gäller det att passa på att använda alla maskiner. Till frukost blev det därför våfflor med vispad grädde. Hade vädret varit bättre hade vi nog stannat en natt till i området kring Nordingrå. Det fanns gott om fina badplatser som vi gärna hade besökt. Tyvärr är detta inte så kul att se i regn så vi beslöt oss för att så sakta köra vidare.
Mannaminne
Dagens första stopp var ett besök på Mannaminne. Om man vill se något annorlunda ska man besöka Mannaminne i Nordingrå. Vi var där men vet fortfarande inte riktigt vad vi såg. Det var som ett friluftsmuseum, men också som en plats för konst, kultur och konserter. På den stora ytan fanns massor av byggnader från olika tidsåldrar och länder, fordon av alla dess slag, massor av långkalsonger på en vägg, en samling med skrivmaskiner och ett rum med dragspel. Allt utplacerat utan någon logik. Ett ställe som måste upplevas för att förstå (eller inte alls förstå)…
Tunnbröd och glass
1923 Tunnbröd & Deli
Det hade blivit dags för lite norrländskt till lunch. Nämligen tunnbröd. I Ullånger ligger Sveriges äldsta tunnbrödsbageri, Mjälloms Tunnbröd. De hade en butik och restaurang, 1923 Tunnbröd & Deli, som säljer alla sorters tunnbröd till fabrikspris och serverar fantastiska tunnbröd till lunch. Innan det vi beställt kom in bjöds vi på tunnbrödprovning med samtliga sorters tunnbröd och smör. Det var mer än vi kunde äta upp vilket de redan räknat med. Till tunnbröden kom nämligen en påse så man kunde plocka med sig det man inte orkade äta upp. Dinkel blev favoriten som fick följa med hem.
Till lunch åt Andreas en Havre med ramslökssalami, brieost och en röd röra. Jag tog en med råg tunnbröd, rökt sik, rödbetscrème, friterad purjolök, gula kantareller och citron- & kaprismajonnäs. Gott och fint!
Glass i Docksta
Vidar som sov genom lunchen fick istället äta köttbullar från Mamma Scan på en lekplats. Till Vidars lycka körde det förbi traktorer hela tiden och det parkerade även en bredvid husbilen. En lyckad lunch även för honom.
Tanken var att vi skulle besökt ett bageri vid lekplatsen som dock visade sig ha bristfälliga öppettider. Istället blev det glass i Docksta. Här fanns Saras glassfabrik som serverade en krämig glass som skulle vara en blandning av gelato och gräddglass. Jag som älskar glass njöt tillfullo medan Andreas ännu en gång insåg att han inte är överförtjust i glass. Vidar, som fick sin kokosglass med hallon och mango som vi hade med oss i husbilen, åt upp två glassar i ett naffs. Snabbt fick vi springa in i bilen och hämta en tredje! Här var det visst någon som vaknat på rätt sida.
Getsvedjeberget
Under eftermiddagen nådde vi dagens mål, Skulenationalpark. Ställplatsen var som vanligt full och vi hittade en parkering vid Naturum som vi tänkt stå på över natten. Vi tog av cyklarna och rullade den dryga kilometern tillbaka till Skulebergets Havscamping där vandringen upp för Getsvedjeberget var. För att inte gå fel under ännu en vandring ställde vi oss i kön för att fråga hur vi skulle gå och om det var skyltat. Kvinnan före i kön hade precis fått reda på att campingen var full men att man kunde få stå över natten på parkeringen precis intill campingen så länge man swishade de 40 kronorna parkeringen kostade. Dessutom gick det bra att använda toaletter och att tömma och fylla på nytt vatten. Klockrent kände vi och bestämde oss för att flytta ner bilen efter vandringen.
Upp, upp och lite mer upp
Vi tog återigen på bärselen och begav oss denna gång upp till Getsvedjeberget topp. Brantare uppför än vi trodde. Totalt skulle vandringen vara 900 meter vilket lät överkomligt tyckte vi. Efter en liten bit där det endast gått ganska brant uppför möte vi några på väg ner och var tvungna att fråga om det fortsatte så här hela vägen. Det gjorde det. Det skulle till och med bli lite brantare mot slutet. Det var dock en stigning väl värd för utsikten. På nervägen ville Vidar gärna gå själv och det var så kul att se hur duktig och försiktig han var. Han var så pass snabb att han till och med gick förbi ett sällskap på vägen ner.
Kvällen avslutades med pizza för Vidar på campingens restaurang. Samma restaurang som den tidigare statsministern, Stefan Löven, valt för kvällen. Vi hjälpte Vidar äta upp den otroligt goda pizzan innan vi gick till husbilen för att natta Vidar. När han somnat var vi tillbaka på samma restaurang och kunde i lugn och ro äta stekt strömming.
Skuleberget
Även om det gick över förväntan att vandra med Vidar dagen innan, lyxade vi till det med att ta linbanan upp till nästa berg, Skuleberget. (Det var tack vare denna linbana där barn var tvungna att sitta i bärsele som vi tog med den. Tur!)
Väl uppe tog vi istället rundan runt toppen som var alldeles lagom för att Vidar skulle kunna gå en hel del själv. Rundan hette Kalottleden och var 900 meter lång utan allt för många höjdmeter. Ingen var gladare över att få gå själv. Han ”fångade” alla färgmarkeringar som vi följde längs vägen och gick fram och tillbaka flera gånger över ”Bockarna bruse-bron”.
En mindre lyckad lunch
Vi hade fått tips om ett lunchställe som skulle vara kultförklarat. När man beställde skickades beställningen till köket via en tavla med knappar. Ur högtalarna ropades det sedan ut vilken rätt som var klar. Man hade dock inget nummer utan rättens namn var det som ropades ut. Detta gjorde det lite svårt att veta vems mat som var klar. Systemet var dock roligare än maten som faktiskt var riktigt dålig.
Butiker av det sämre slaget
Dåligt gick även besöken av gårdsbutiker. En del var stängda och några hade väldigt tveksamt sortiment. Konstigt tyckt vi som hittat ställena i en broschyr från turistbyrån.
Efter två dåliga stopp körde vi in på en gård som skulle ha ett musteri. När vi rullade in på gården i skogen tittade de boende väldigt frågande på oss och vi lika frågande på dem. När vi gick av för att höra om vi kommit rätt visade det sig att detta var ett musteri som mest levererade till butiker och restauranger och inte hade någon butik här. De öppnade dock glatt upp till oss och vi fick oss en provsmakning. Vi lämnade gården med en box med must som visade sig vara gjord på skånska äpplen. Väldigt exotiskt!
Vi hade även fått tips om att besöka naturkompaniets stora outlet i Örnsköldsvik. Den imponerade dock inte jättemycket på oss. Kanske för att vi inte är tillräckligt friluftiga eller helt enkelt för att det var mer av en vanlig butik med lite halvkass rea. Inga outletpriser i våra ögon. Vidar fick i alla fall en till vattenflaska som han ändå behövde och lyckan varje gång han såg denna flaskan gjorde det ändå värt stoppet.
Örnsköldsvik
Eftermiddagen spenderades på Paradiset i Örnsköldsvik. Ett riktigt fint badhus med många vattenrutschbanor, en fin barndel med många effekter och en utomhuspool med strömmar som Vidar tyckte var väldigt kul att simma i.
Till kvällens middag fick vi besök. Det visade sig att Alexander var i Örnsköldsvik på jobb. Ett väldigt kul sammanträffande. Då vi bara tog med två stolar, ”eftersom vi inte känner någon här uppe”, fick vi bygga ihop en bänk av bilens dynor. Vi grillade och njöt av första parkett ut mot vattnet.
Oljepåfyllning
Oljelampan som varnade för låg oljenivå lös oroväckande röd och vi kände inte för att chansa nu när vi skulle ut lite mer i vildmarken. På morgonen svängde vi därför in om en verkstad för att fylla på med olja. Andreas fick en dålig känsla av han på verkstaden men med lite för lite kunskap på ämnet själv litade vi på hans kompetens. Det skulle dock visa sig att vi skulle litat mer på Andreas känsla än killen på verkstaden. Mer om det i nästa inlägg.
