Comosjöns besvikelse gav utrymme för Vattenland
När Comosjöns besvikelse var ett faktum insåg vi att vi inte behövde spendera en dag till runt sjön. Istället tog vi och letade upp ett vattenland på vår väg mot Verona.
Vi hade tidigare hört om Gardaland och det hade vi nog egentligen kunnat tänka oss, men kände det var lite för stort för ”ett stopp längs vägen”. Istället hittade vi Parco Cavour. En till ytan sett ganska stor park men till attraktionerna ganska liten, men det som fanns såg ut att passa Vidar bra. Dessutom hade dom en ”strandpool”. Och om det är något Vidar har saknat här så är det sandstrand.
Strandleksakerna packades med
Vi tog med oss badkläder och strandleksaker och begav oss mot entrén. Vi började med lunch efter att vi bytt om och sen gick vi mot splash-området. Ett splashområde som verkligen var splashigt. Till och med rejält för mycket splashigt för mig. Vidar gillade det inte alls, det var alldeles för mycket vatten som kom uppifrån, från sidorna och överallt ifrån med en galen kraft.
Istället gick vi mot ett annat område, Paradise Island, och här var det verkligen paradiset. Oj så härligt vi hade det. Jag och Vidar tog en rutschbana ner i vattnet medan Izabella tog omvägen med våra saker. Vi landade i poolen och till vår stora överraskning och glädje var det sand i hela poolen.
Poolparty i sandstrandspoolen
Det här området var verkligen toppen! Massa sand och vattenrutschbanor som passade Vidar perfekt. Och egentligen var det bara här vi behövde vara.
Det var inte många attraktioner för vuxna i parken, och dom rutschbanor där var kände som de var av sämre kvalitet. Man kände skarvarna alldeles för mycket. Någon attraktion var dock kul, så jag ska inte såga badlandet helt.
Absolut bäst var dock de båda sandstrandsområdena, och det ena lämpar sig bäst för barn och det andra för strandhäng. Izabella ville också spana in den stora sandstrandspoolen och när vi kom och precis hade hunnit köpa en smoothie i strandbaren drog dom igång vattengympan. Det blev därmed ett härligt poolparty till vår stora glädje. Riktigt härlig stämning och Vidar tyckte det var underbart att leka i poolkanten medan alla andra dansade och hoppade till musiken och tränaren som höll i passet.
Efter någon dryg timme började det komma lite moln på himlen och ganska snart började det bli lite kyligt. Vi förberedde oss på att gå och byta om och planerade vad som skulle bli sista åket.
Snabbt skifte mot storm
Väl när det sista åket var gjort drog det in en riktig storm så buskarna böjde sig och parasoller flög i luften. Det var helt galet hur snabbt vädret skiftade. Vi lyckades duscha och byta om utan att vi eller våra saker blåste iväg och sen tog vi oss mot Verona.
Det var mycket kö på motorvägen så vi blev omdirigerade på lite mindre vägar. På en av vägarna hade en lyktstolpe vält över en lastbil, så vi kände att vi hade haft bra tur med dagen trots allt.
Hur var Parco Cavour?
För oss tre kostade det 72 euro (26,50 x2 + 19 för barn 3 år och äldre (2025)). Och för den pengen är det inte så himla mycket man får. Dom relativt få rutschkanorna som finns är inte av högsta kvalitet och absolut inte några värstingar. Uppskattar man sandstranden, har yngre barn och vill ha en härlig dag med strandhäng så kanske man kan tycka det är värt det.
Men jag hade (bortsett från att dom ligger på helt olika platser) valt Rulantica alla gånger för 500 kronor extra. (Rulantica tar 39 per vuxen och 36,50 för barn över 4 (2025)). Så jämför vi dom nu, med att Vidar dessutom var gratis på Rulantica, är det sjukt att det bara skiljde 6 euro för oss som familj.
Och med det i åtanke så var Parco Cavour absolut inte värt det.
