För snabbt igenom securityn
Aldrig har det gått så snabbt från att vi landat till att vi var ute från flygplatsen. Max 15 minuter från att vi landade till vi var ute ur flygplatsen. Vietnam Airlines var snälla och lät oss gå i priority-kön när vi skulle checka in. Våra väskor blev även dem prioriterade och vi själva satta direkt bakom businessätena med tomt säte på vår 3-stolsrad. Vi var nöjda och glada, imponerade över flygbolagets barnvänlighet och kunde bara konstatera att Vietnam Airlines skulle vi flugit mer med när vi tog emot vår väskor som de allra första av planet.
Vietnameserna fortsatte vara barnvänliga och gav oss även företräde i passkontrollen så vi slapp köa. Verkligen en lyx när man reser med barn i Asien. Nackdelen med att komma igenom så pass fort var att vår förbokade chaufför ännu inte kommit. När vi insett att han inte var på plats satte jag mig ner med en sovande Vidar i famnen och Andreas passade på att ta ut pengar.
Fyra bankomater senare hade han lyckats få ut 2 000 000 dong (874 kronor) och taxin hade kommit. Vidar fortsatte sova hela bilresan trots konstant biltutande. Vår chaufför körde med en hand på tutan och använde den både i tid och otid, så som man verkar göra här. Vidar har verkligen förstått det här med att sova under transportsträckorna. Han sov från att vi satt oss på planet till morgonen efter.
Morgonen efter var det tidig uppgång som gällde eftersom vi skulle iväg till Ha Long Bay, mer om det kan ni läsa här.
En eftermiddag i Hanoi
Efter en fantastisk upplevelse i Halong Bay var vi på eftermiddagen tillbaka i Hanoi. Vi checkade ännu en gång in på hotellet innan vi gick ut på stan. Under eftermiddagen och kvällen blev det ett besök på julgatan. Trots mängder av tomtar fick vi ingen större julkänsla i den nästan 30 gradiga värmen. Vi gick vidare till Bach Ma-templet, gamla stans äldsta byggnad. Bach Ma är den vita hästens tempel och stadens skyddsande.
Vi besökte även den största och äldsta saluhallen i Hanoi, Dong Xuân-marknaden. När vi kom höll de på att packa ihop men vi fick ändå en känsla för den stora marknad.
Att ta sig fram längs gatorna i Hanoi med barnvagn är en utmaning. Att ta sig fram i gamla stan med barnvagn är nästan omöjligt. Det är så mycket trafik och man får trängas på vägen bland bilar, mopeder och cyklar. Trottoarerna är mestadels parkering för mopeder eller så har en restaurang ställt ut plaststolar och bord som folk sitter och äter vid. Så efter att ha tagit oss hit kände vi att vi behövde få lite andrum.
Vi gick rakt in i turistfällan och hoppade på en cykeltaxi (dock efter att ha prutat ner priset med 50 %). Vi tog denna till botaniska trädgården där Ho Chi Minhs mausoleum ligger. Det visade sig vara stäng och vi skulle få återkomma dagen efter. Men det var faktiskt riktigt mysigt att gå runt på det nu kvällsmörka och upplysta området med lite färre människor på plats och Vidar kunde gå lite mer fritt.
Efter att ha försökt hitta någon mat utan att lyckas (det fanns mängder med ställen som sålde dricka men ingen med något ätbart) tänkte vi att vi tar oss tillbaka. Att få en taxi var dock omöjligt och det slutade med att vi hittade en butik där personalen hjälpte oss boka en grab, ubers motsvarighet. Tillbaka vid hotellet slog vi oss ner på en restaurang runt hörnet.
Ho Chi Minh
Vi hade en heldag i Hanoi innan vi skulle flyga vidare tidigt dagen efter. Eftersom Ho Chi Minhs mausoleum bara hade öppet mellan 7 och 11 började vi med att ta oss dit. Vi fick lämna in kamera, väskor och vagn. Även vatten fick man lämna vid säkerhetskontrollen så vi var glada att vi inte hunnit köpa något nytt. Efter lite köande gick vi in i den pampiga byggnaden som bestod av ett mörk och kyligt rum. Här låg Ho Chi Minhs kropp i en glasbur som människorna leddes runt. En märklig upplevelse att se en död människa så där. Ännu märkligare att veta att hans önskan var att bli kremerad och utspridd i södra, centrala och norra Vietnam men istället ligger han här 50 år senare för allmänhetens beskådan.
I parken där mausoleumet ligger finns även hans pålhus. Han tyckte presidentpalatset var för storslaget för honom så han lät bygga ett trähus i ett hörn av trädgården som han bodde i istället. Förutom detta fick vi även se enpelarpagoden som ska vara unik i sitt slag och väldigt gammal.
711 asiater har bilder på Vidar
Det är helt galet vad folk tar bilder på Vidar här. Så klart för oss helt random människor som närmar sig antingen tydligt eller i all försiktighet försöker smygfota honom.
Den här kvinnan är bara en av en hel uppsjö människor som just nu har en bild på Vidar i sin telefon. Känns ytterst märkligt. Så klart är det kul folk blir glada och vinkar eller ler åt honom men vi har börjat säga nej till folk som vill ta på honom. Det känns bara dumt.
Tåggatan och fängelsemuseet
Trottoarerna i detta område var betydligt bättre än i gamla stan och vi bestämde oss för att gå till nästa stopp, fängelsemuseet. Längs vägen stannade vi för att ta en titt på tåggatan. Här går tågen mitt igenom en smal passage med caféer på båda sidor. Det var dock 40 minuter till nästa tåg skulle komma så vi bestämde oss för att gå vidare.
Vidar somnade under promenaden och sov sedan igenom hela vårt besök på fängelsemuseet. Hoa Lo fängelset är känt som Hanoi Hilton och här låste man in nedskjutna amerikanska soldater under Vietnamkriget. Vi köpte till ljudguider och gick runt medan Vidar sov i vagnen.
En sak som är förvånansvärt billigt i Vietnam är inträde till olika saker. Museet och ljudguider kostade 70 kronor för oss båda och besöket i parken runt Ho Chi Minh kostade 35 kronor för två vuxna.
Vidars tur att njuta av storstan
Efter mycket vuxenturistande där Vidar varit så duktig kände vi att det var hans tur att njuta av Hanoi. Vi hade gått förbi ett barncafé som vi gick in på. Mer om det och en riktig bildbomb hittar ni här.
Efter att ha tagit oss till operahuset hade vi hamnat i de lite finare delarna av Hanoi. Trottoarerna var bättre och husen pampigare. Det är verkligen en intressant stad med dess olika delar och även om det är svårt att gå på trottoarerna är avstånden ganska lagom för promenader. Och om man hellre vill ta en taxi kostade det bara runt 40 kronor.
I detta kvarteret var det någon slags fest som vi inte riktigt förstod oss på. Gatorna var avstängda och efter att Vidar fått ny energi efter sitt första besök någonsin på Mc Donalds, sprang han runt på gatorna resten av kvällen. Vi gick längs Hoan Kiem-sjön tillbaka till hotellet.
Här fick vi se den berömda rödmålade bron The Huc, solstrålens bro, och templet Den Ngoc Son som bron leder till. I mitten av sjön står den lilla pagodan Thap Rua, sköldpaddstornet. Perfekt när sevärdheter ligger så här nära så de går att bocka av på en gång.
En natt på flygplatsen
Våra flyg till och från Hanoi har båda ändrats till det sämre. Vi fick en två timmar senare flygtid hit och landade därför väldigt sent på kvällen och när vi lämnade blev flygtiden ändrad från 11 till 06. Detta ledde till att vi fick tänka om lite när det kom till hotell sista natten och vi valde att ta in på ett hotell på flygplatsen istället för att bo 45 minuter bort.
Vår sleeping pod var totalt 4 kvm stor. Sängarna var smala och den övre sängen hård som en träbänk. Trots en ac som inte fungerade och därför över 27 grader i rummet under natten sov vi helt okej. När vi direkt efter vi vaknat kunde ta hissen ner till incheckningen och Vidar sova vidare fram till gaten i vagnen kände vi båda att det hade varit värt att bo trångt en natt.
