Nämforsen
Det hade blivit dags att lämna kusten och köra rakt över landet (eller lite snett uppåt faktiskt) till Vilhemina där vi skulle hoppa på Vildmarksvägen.
Första stoppet var Nämforsen. Här skulle vi besöka ett hällristningsområde som är ett av norra Europas största. På öarna i forsen finns minst 2500 figurer inhuggna i klipporna. Motiven, som till största del bestod av många älgar och andra djur, visar att ett fångst- och jägarfolk levt här.
Hällristningarna kom dock lite i skymundan eftersom de låg precis vid Nämforsens kraftverk. Ett riktigt stort vattenkraftverk med en fallhöjd på 22 meter. Detta var Vattenfalls största kraftverk när det byggdes 1946. Under sommarmånaderna passerar 125 m3 vatten per sekund. Mäktig upplevelse att vara nära. Även Vidar tyckte nog att kraftverket var mer intressant än hällristningarna och samlade fickorna fulla med kottar som han sedan roade sig med att kasta ner i forsen.
Efter besöket bytte Andreas om till cykelkläder och jag och Vidar lagade lite lunch i husbilen innan vi körde vidare mot nästa stopp.
Junsele
Ett sista försök var jag villig att ge gårdsbutikerna i Norrland. Kvarnå trädgård utanför Junsele var den som jag skulle ge ett sista försök. Och äntligen hittade jag något som kunde leverera! Färskt bröd och kakor, nyplockade tomater, grönsaker och hemmagjorda marmelader. En marmelad och lite tomater fick följa med innan jag körde sista biten in i Junsele för att möte upp Andreas.
Junsele var inget vi hade kollat upp innan utan råkade bara ligga strategiskt längs vägen. När vi rullade in i staden visade det sig att det var marknad i byn. Planerna om att äta på en restaurang i byn kastades fort om och vi bestämde oss för att äta på marknaden.
Första stoppet blev ett olivstånd. Mannen i kassan var en riktig luring och försökte sälja på oss oliver för över 300 kronor. När vi sa att det var mer än vi tänkt oss blev han sur över att behöva plocka ur oliver i lådorna som han precis fyllt till oss. Några oliver fick vi i alla fall med oss och goda var dem.
När vi kom fram till mattorget visade det sig vara helt vanlig marknads/festival-mat och den renskav som vi suktat efter gick inte att hitta. Så här i efterhand är det ju ganska självklart att även Norrlänningarna vill ha langos och wok när marknaden är i byn. I ett litet tält stod dock en glad gubbe och sålde surströmmningsklämmor. Jag hade redan när vi åkt hemifrån sagt att jag ville prova surströmming och kunde ju inte låta bli nu när chansen gavs. Gubben i kassan var väldigt exalterad över att en skåning skulle testa detta och poserade glatt med en klämma i handen. Varken lukten eller smaken var så illa som jag föreställt mig. Det var inte gott men inte heller hemskt. Andreas luktade två gånger och kände att det började vända sig i magen, och hade inte svårt för att avstå. Det blev inget smakprov för honom och med endast en liten tugga tagen av mig fick den åka i papperskorgen. Istället inhandlades langos och pljeskavica (en typ av burgare från Serbien).
Till efterrätt blev det churros som intogs på lekplatsen. Jag tyckte lekplatsen var lite torftig för att ligga i centrum. När vi sedan slog upp Junsele och insåg att det endast bodde cirka 800 personer i byn (cirka en tredjedel av Glumslöv) kändes det plötsligt imponerande att de hade en så stor marknad, gågata med restauranger och ett bibliotek. Well done Norrland!
Tunnbröd från bageriboden i Åsele
Äntligen kom skylten som visade att vi nått Lappland! Ganska snart där efter såg vi en skylt om tunnbröd och slängde oss på bromsen för att inte missa den lilla gården. Vad som såg ut precis som ett vanligt bostadshus visade sig vara ett tunnbrödsbageri där en kvinna stod hela dagarna och bakade tunnbröd. Hon drev verksamheten själv och bakade brödet i en vedeldad ugn. Vi fick följa hela processen och fick smacka det nybakade brödet direkt från ugnen med smör på. Magiskt! Lite nygräddat bröd fick givetvis följa med och vi njöt så av det de kommande frukostarna.
Vilhemina
Sen eftermiddag nådde vi Vilhemina. Den by som skulle bli vår start längs Vildmarksvägen. Vi hann in om turistbyrån innan den stängde och fick ta del av massor av tips på stopp längs vägen.
Vi kastade oss rakt på första tipset direkt. Sagostigen i Vilhemina. Vi parkerade vid kyrkan och Vidar och Andreas gav sig iväg direkt medan jag fixade lite middag till Vidar i bilen innan jag sprang ikapp dem. Vi upplevde inte riktigt att sagostigen levde upp till förväntningarna men vi fick en mysig promenad och vidar fick god pasta i skogen. På vägen tillbaka till bilen hamnade vi mitt i en mygginvasion och fick springa tillbaka till husbilen. Vi lämnade därefter Vilhemina och började nästa del av vår resa, Vildmarksvägen.
