Härliga första dagar på Koh Samet

Nu har vi kommit hem. Borta.

Att komma till Koh Samet kändes verkligen som att komma hem. Här trivs vi hur bra som helst. En svår känsla att förklara men det känns bara helt rätt att vara här. Jag är så glad att vi bokade in oss på samma hotell och jag var nära att skriva till hotellet och önska att få samma rum som sist. Men… där gick väl ändå gränsen?

Döm av min förvåning när Izabella kommer ner till mig och Vidar på stranden med nyckeln i handen och säger att vi har fått… grannrummet. Det blev precis samma fina läge som sist alltså, men ändå lite skönt med variationen i att ha ett spegelvänt rum. 🙂

Myrjagare och snögubbsbyggare

Idag tog vi oss ner till vårt favoritträd en strand bort efter frukost och en härlig sovmorgon där jag och Vidar låg kvar och mös i sängen med thailändskt barnprogram på tv:n medan Izabella tog en morgonträning.

Jag och Vidar började gräva och lasta sand i hans stora lastbil och ganska snabbt kom vi fram till att vi skulle bygga en stor snögubbe. Jag sa att det skulle vara större än alla snögubbar vi sett från Sverige, men Izabella kontrade rätt snabbt med att den största hon sett var över två meter. Så jag lugnade mig lite och vi byggde en mer normalt liten snögubbe. Jag och Vidar lastade sand och Izabella formade snögubben.

Redan tre sekunder in i snögubbebyggandet frågade Vidar om han fick lov att riva den. Det skulle han få, men först skulle vi bygga den.

Först blev snögubbehögen en ramp för lastbilen, sen blev det en rutschbana man åkte på rumpan på för att sist bli en rutschbana man åkte på magen på. Vår snögubbe kom alltså väl till användning.

Efter snögubbebyggandet var det dags för lite smoothiepaus. Myrorna hade också hittat vår sköna plats och var nyfikna på oss, men framför allt på Vidars små utspillda smoothiedroppar. Det resulterade i att Vidar tog på sig uppdraget att fånga in alla myror. Om han lyckades? Inte så värst bra faktiskt. Kan dock ha varit lite fel verktyg för ändåmålet.