Vi lämnade Thailand för Malaysia
Igår lämnade vi Thailand för Malaysia. Känns vemodigt eftersom det är ett väldigt tydligt tecken på att resan börjar lida mot sitt slut. Men vi ska inte vara allt för ledsna. Vi har knappt tre veckor i Malaysia framför oss och sedan några dagar i Singapore innan vi tar flyget hem. Men att vi ska hem, det känns minsann lite overkligt.
Vi flög under eftermiddagen och Vidar somnade i taxin tio minuter innan vi var framme på flygplatsen. Sen sov han sig genom incheckning, säkerhetskontroll och passkontroll. Roligast var i passkontrollen då de ville ha en bild på Vidar. Jag menade på att han ligger och sover. Hon menade på att vi fick ta upp honom. Men istället sa jag åt Izabella att vi lyfter upp vagnen och vinklar den mot kameran. Det gjorde vi. Och jag hade så gärna velat ha den familjebilden på oss stående där med upplyft vagn mot passkontrollanten.
En timme gick förlorad
Sen var det en timmes tidsskillnad så vi tappade ytterligare en timme på resan. Vi tog tåget in då det skulle vara smidigast, åt på stationen och trodde Vidar skulle somna. Vilket han inte gjorde. Han somnade inte heller när vi tog tunnelbanan. Inte heller när vi gick till hotellet. Han somnade inte förrän senare på kvällen vid halv tio. Det blev helt enkelt en sen kväll för honom, stackaren.
Trots det vaknade han 06:59 och tyckte det var tillräckligt. Det tyckte han dock inte några timmar senare.
Första målet för dagen – Forest Eco Park
Vi började med en taxitur till Forest Eco Park. Det är den äldsta parken i Kuala Lumpur och ger en känsla av regnskog. Det finns apor och andra djur och man kan gå uppe på hängbroar. En häftig upplevelse och utflykt tänkte vi. Forest Eco Park tänkte det kunde vara logiskt att hålla stängt. Från 24:e december till 8:e januari.
Nästa mål för dagen – KL Tower
Tur för oss då att det låg nära KL Tower, vårt andra mål för dagen. KL Tower är det sjunde högsta telekommunikationstornet i världen, och det allra högsta i Sydostasien.
Trots att parken var stängd fick vi ändå se apor. De hoppade bland träden, klättrade i lyktstolpar och tittade på när människor tittade på dem.
Sen stod det där. Menara Kuala Lumpor, eller bara KL Tower, som är det vanligaste namnet på tornet.
Utsikten från det drygt 300 meter höga Sky Deck var imponerande, även om det idag var ganska disigt. Man såg i alla fall Kuala Lumpurs kanske mest kända ikoner, Petronas Twin Towers. Sen att de nästan stod i perfekt vinkel därifrån vi stod och gjorde att vi knappt såg att det var två hus var ju lite kasst placerat.
Vidar som nu var extremt trött var inte lättroad. Han visste inte om han ville äta, sova, vara vaken och springa runt, bli buren, hoppa ner från famnen eller gråta och skrika en skvätt. Men vi gjorde vad vi kunde för att hålla humöret uppe och kunna njuta av turen uppe i tornet.
Jag och Vidar har samma problem. Är det för ljust så nyser vi. Som på den här bilden, dock klarade jag mig med att kisa.
Det enda som var säkert var att han inte ville sitta still. Så med gassande sol och några grader för varmt fick vi underhålla bäst vi kunde. Sen var det vår tur att gå in i den andra Sky Boxen på andra sidan tornet.
Försiktigt tog vi oss ut och kollade ner. Det är häftigt att kunna stå på ett glasgolv så högt upp i luften. Så helt klart värt besöket.
Trots Vidars extremt trötta humör var det väl värt att åka upp och se på Kuala Lumpur från ovan. Han kämpade på så gott han kunde och sen tog vi oss ner igen. Ut ur hissen och ner i vagnen och det dröjde inte många minuter från det att vi börjat röra på oss till han slocknat.
KLCC Park
Att promenera i Kuala Lumpur skulle visa sig vara svårare än vi trodde. Trottoarerna verkar i och för sig vara till för att gå på, men de kan helt plötsligt bli extremt smala, eller försvinna helt. Att korsa en väg är inte alltid möjligt och man behöver gå över en gångbro istället. Men vi gick i alla fall, och fick känna på Kambodja- och Vietnam-värme igen.
Vi hade en tanke om att hitta en rooftop bar på väg till KLCC Park, men den vi kom till nära parken hade en pool med tjoande barn i, vilket kanske inte var den bästa miljön för Vidar att sova i. Så istället gick vi vidare mot shoppingcentrat Suria KLCC.
Vidar sov så gott i vagnen och det tog ett bra tag innan han vaknade. När han väl var vaken letade vi upp något att äta och sen gick vi ut för att leka i parken. På vägen ut hittade vi en 30 meter hög julgran.
Rejäl lekplats i KLCC Park
Det var en rejäl lekplats vi möttes av. Men stort minus var att det inte alls var så mycket skugga här som i resten av parken. Vilket vi tyckte var väldigt märkligt, för om det är någonstans det ska vara skugga så borde det väl vara där barnen ska leka.
Vi hittade något som såg Vidar-vänligt ut i skuggan och sen roade han sig så svetten rann.
Sen var det dags att lämna och Vidar vinkade hejdå till lekplatsen och några nyfunna vänner.
Och en sista bild på Petronas Twin Towers innan vi lämnade dem också.
Berjaya Times Square
Efter lekplatsen tänkte vi att det kunde vara bra att svalka av sig. Men istället för poolen passade vi på att bocka av ett köpcentrum till. Den här gången ett med en berg- och dalbana i sig. Vi gick upp till femte våningen på i Berjaya Times Square och Izabella fick känna igen sig från när hon var och backpackade i Asien och Australien för 9 år sedan.
Vidar fick nöja sig med lite lugnare karuseller. Men jag tror han var minst lika glad för det.
Jalan Alor Food Street
Vi har förmånen att bo väldigt nära en av de mest populära, om inte den mest populära matgatan i Kuala Lumpur, Jalan Alor Food Street. Här finns mer eller mindre allt att välja på. Från enkla tält till riktiga restauranger och allt där i mellan.
Så efter att vi hunnit komma tillbaka till hotellet och fräschat upp oss och fått Vidar att somna var det dags att gå ut och leta mat.
Vi hittade ett fisk- och grillställe med plaststolar som såg bra ut och vi blev inte besvikna.
En väldigt härlig dag i Kuala Lumpur om än kanske lite många steg och några grader för varmt men om någon vecka kanske vi ligger på en strand igen, så då gäller det ju att ha någon anledning att få vila.
