Poda Island – En paradisö lagom långt bort
Dag två i Ao Nang hade vi bestämt oss för att åka till Poda Island. Den ön ligger 25 minuter bort med longtailbåt vilket kändes lagom med Vidar. Mycket längre än så var vi inte sugna på att ta oss.
En lång väntan men ett lyckligt slut
Vidar tog sovmorgon och vaknade först 6:10. Det kändes väldigt lyxigt jämfört med 5:20 dagen innan och vi alla kände oss pigga och taggade när vi vaknade. Efter insmörjning och frukostshopping på 7/11 var vi redo att åka till Poda Island vid 8. När vi köpte biljetter fick vi veta att det krävdes sex personer för att båten skulle gå. Hon i kassan sa att det nog tog 15-30 minuter vilket kändes okej eftersom vi kunde passa på att äta frukost. Tiden gick och ingen mer kom. Efter 45 minuter var det fortfarande bara vi två.
När Andreas ännu en gång gick till biljettluckan för att höra sig för om läget sa hon att de flesta kommer vid 10. Detta är en sak som vi råkat ut för flera gånger och tycker är väldigt störigt här i Thailand. De vill så gärna sälja att de inte berättar hur det egentligen ligger till. Istället för att hon direkt sa till oss att det oftast dröjer till 10 innan folk kommer och ska åka säger hon 15-30 minuter. Hade vi fått höra att vi mest troligt skulle vänta två timmar hade vi bokat en privatbåt direkt. Vi var inte sugna på att vänta i en timme till och bestämde oss för att betala extra och ta en privatbåt som kunde köra oss på en gång.
Vi fick ge 1 800 baht istället för 600 baht. Precis när vi skulle gå till vår båt var det en som frågade om vi skulle till Poda Island. Hon och hennes väninna skulle också dit och istället för att de skulle vänta på ytterligare 4 personer frågade de om vi var sugna på att dela båt och kostnaden med dem.
Ibland ska man verkligen ha tur!
En ö för oss själva
När vi kom till ön var det nästan ingen där och den timmen vi fick på ön innan fler folk började komma var så värd priset av en privatbåt. Vi hittade en plats i skugga och njöt här hela förmiddagen.
Lyckad lunch
Vi hade läst att det inte fanns mat på Poda Island. När vi frågade i biljettluckan sa de dock att det fanns och vi tog en chansning och köpte inte med mat. Det visade sig vara rätt beslut. Vi fick tag i en god lunch bestående av friterad kyckling, en risrätt med stekt ägg, någon form av pirog/paj, grillad majs och mango.
Ny strand på samma ö
Efter lunchen gick vi till en annan del av ön för att se så vi inte missade något. Och det var tur för oj vad vi missat annars! Stranden som inte såg inbjudande ut när vi kom och som då var stenig och saknade skugga var nu en fantastisk strand när tidvattnet hade stigit. Här var sanden och vattnet ännu finare än på andra sidan och där var nästan inget folk. Sanden var faktiskt finare än på Koh Samet och kanske till och med lika fin som på Maldiverna!
Glömda på en öde ö
Vi hade bestämt att vi skulle bli hämtade klockan 15.00 av båten vi åkte med. Tiden gick och ingen båt med nummer 65 syntes till. Eftersom vi numera vet att thailändarna är lite sisådär med tider tänkte vi inte så mycket på det. Vi passade på att njuta och badade lite till.
Vidar som tycker att alla andra barns sandleksaker är roligare än sina egna, letade upp den familj med flest leksaker på hela stranden. Det visade sig vara en väldigt inbjudande familj från Malaysia. De var supertrevliga och vi fick med oss massor av tips på saker att se och göra i Malaysia. De delade även med sig av sina leksaker och mamman i familjen insisterade på att Vidar skulle få några av dem av familjens yngsta. Den yngsta pojken i familjen fick välja ut en spade och en sandform som han gav till Vidar. Ett fint sätt att lära sitt barn att dela med sig!
Vi som försökt lära Vidar att andras leksaker är just någon annans blev väldigt fundersam när de gick och han stod kvar med leksakerna. Han försökte snällt räcka över dem men mamman insisterade. Så nu har vi två leksaker till att försöka få ner i resväskan.
45 minuter senare än planerat kom båten och vi kunde pusta ut. Det hade skett ett missförstånd hos båtföretaget vilket gjorde att chauffören blivit sen. Det var skönt att han kom och att vi inte blivit glömda. Och även om jag i vanliga fall inte uppskattar att behöva vänta så länge på någon som är sen kan det varit den bästa förseningen någonsin!
