Utflykten till Penang Hill började med frukost längs vägen
Frukost har varit ett huvudbry senaste tiden. Vi tröttnade rejält på hotellfrukost efter 2 veckor på samma hotell i Patong. Sedan dess har vi haft både högt och lågt med frukostar på stan. Senast i George Town ville vi lyxa till det och försökte hitta några riktigt bra ställen. Men inga av de tre finare caféerna kunde leva upp till bilderna de hade på menyerna och smakerna var inte heller de fullträffar.
Därför tänkte vi annorlunda idag och försökte hitta något riktigt billigt ute på gatan. Och det gjorde vi! Vi Googlade oss till ett ställe knappt halvvägs till Penang Hill och tog en Grab dit. Vi tog oss till ett ställe som kunde fixa toast, ägg och fattiga riddare.
För 21 MYR, ca 50 kronor, fick vi vatten, varm choklad, ost/skinktoast, fattiga riddare och två kokta ägg så att vi klarade oss väl och länge hela familjen.
Penang Hill Cable Car
Efter frukosten tog vi en Grab vidare till Penang Hill. Den absolut högsta punkten på ön och ett härligt naturområde. Man kunde gå upp om man ville, men eftersom det var 800 höjdmeter och beräknades ta ca 3 timmar om man höll bra tempo kände vi att vi nog skulle unna oss ta bergbanan upp, som var en sorts kabel-järnväg. Den ca 2 kilometer långa sträckan och de knappa 800 höjdmetrarna klättras på drygt 5 minuter, så det är ett bra tempo vagnen har.
Dimmigt bland molnen
Väl uppe på toppen inser vi att vi är insvepta i molnen. Det är dimmigt men också väldigt behaglig temperatur. Vi går vidare mot dagens mål, The Habitat. Området kändes verkligen som en promenad genom den djupaste djungeln. Vi tog möjligheten att gå upp på utsiktsbron som var ovanför trädtopparna. Och även om det var extremt dimmigt och man inte såg så mycket mer än de närmaste träden gav det ändå en härlig känsla.
Säkerheten var hög där uppe, så Vidar fick inte gå själv eller sitta i vår famn utan att vara fastspänd. Så det var tur för oss att vi hade vår belt-up-baby med oss så vi kunde spänna fast honom i den.
Giant Swing
När vi gick längs vägen genom skogen kom vi fram till en stor gunga. Där tog vi en fikapaus på vatten och rån.
Hängbron bland trädtopparna
Vidar började sen bli trött och vi fick ner honom i vagnen. Något han gärna protesterar mot nuförtiden. Men den här gången insåg han att det nog faktiskt var ganska skönt att sitta i vagnen och slippa gå.
Att hitta lyckan i ett löv
Vidar har nästan alltid gillat löv. Ser han ett löv ska han plocka upp det. Helst vill han slänga det i en papperskorg. Men det kan gå bra att bara ha det också.
Så ni kan förstå hur lycklig han var när han fick sitt livs största löv i handen.
Promenad i djungeln bland spindlar och djur
I takt med att vi kom djupare in i djungeln blev vädret också bättre. Det började klarna på himlen och vi kunde börja se lite blå himmel och sol lysa genom.
Då blev det lättare att se de fuktiga spindelnäten, och i ett av dem satt den största spindel jag någonsin sett levande. Själva kroppen var nog åtminstone 5 centimeter.
Vidar somnade
Och när vi närmade oss slutet av promenaden genom skogen somnade Vidar efter han fått äta lite mjölk.
Vi passade på att fika
Med en sovandes Vidar passade vi på att sätta oss ner och ta det lugnt. Passande nog fanns det ett café vid utgången från The Habitat.
Himlen klarnade och vi bjöds på häftig utsikt
Vi ångrade inte att vi åkte upp under morgonen även om det blev klarare väder ju längre vi var där. Men det var häftigt att vi fick bjudas på lite utsikt.
Kek Lok Si Templet
Efter att vi i Vietnam blev lite mätta på tempel och därför inte varit på ett enda sedan dess kände Izabella att det nog var dags för ett nytt besök idag. Kek Lok Si templet är känt för att ha väldigt väldigt väldigt många lampor och utsmyckningar. Framför allt nu inför de kinesiska nyåret.
Och visst var det storslaget. Det var också ganska svåråtkomligt. Så med Vidar sovandes i vagnen var det en rejäl utmaning att ta sig upp.
Väl uppe på tempelområdet var det ännu värre med trappor, så jag satte mig med Vidar (och passade själv på att vila) medan Izabella gick runt på området och tog in det storslagna. För det var det verkligen.
