En recension av Lanta Miami på Koh Lanta
En grön oas på stranden
Vi klev av taxin som tog oss den lilla dryga kilometern bort från Rawi Warin Resort. Direkt in på hotellområdet fick man en känsla av hotellet på Koh Samet, Samed Villa, och plötsligt kändes det som vi kommit helt rätt. Att vi hittat ett mysigt hotell på stranden. Visserligen helt olikt Rawi Warin, men det här kändes också riktigt bra.
Grönskan välkomnar dig och det finns bungalows i fyra rader runt om poolen och längs stranden. Bakom raderna av bungalows finns ett trevåningshus med gissningsvis 24 rum. Väl inne i vårt rum påmindes vi fortfarande om vistelsen på Koh Samet. Det här skulle bli riktigt bra! Tänkte vi.
Den lilla dörren med det stora badrummet
När vi öppnade den lilla (och ja, den var faktiskt liten) dörren in till badrummet blev vi riktigt överraskade. Badrummet och duschen var inte alls vad vi hade förväntat oss. Det såg ju hur fin ut som helst! Inte alls vad en så skröplig liten dörr gömmer bakom sig. Sen var det ju en liten miss att vattentrycket inte riktigt räckte för att man skulle kunna stå på cirkeln i mitten, utan man fick stå på kanten.
Handduksproblematiken
Efter den första snabba husesynen insåg vi det saknades små handdukar i badrummet. Vi trodde det var en miss att vi bara fått duschhanddukar och strandhanddukar, men tydligen har de inte små handdukar på hotellet.
Strandhanddukarna använde vi första dagen och dagen efter frågade vi på morgonen om vi kunde byta till nya. Vi blev förvånade när vi som svar fick tillbaka att det gör städerskan under dagen. Ja, om man inte använder dem just då vill säga. De byter nämligen bara de som finns på rummet så om man är på stranden när de städar, vilket man ju oftast är, får man inga nya. Så deras handdukssystem känns inte helt genomtänkt.
Men handduksproblematiken löste vi genom att helt enkelt stå på oss och be om nya strandhanddukar varje morgon. Till badrummet lyckades vi två dagar i början av vår vistelse få en extra duschhandduk, men sen drog de in den också.
Sover alla i ljusa rum?
Vi har tre lampor precis utanför vårt hus. Två som står riktigt nära, och en lite längre bort. De två första nätterna var riktigt dåliga. Det var så ljust i vårt rum så när Vidar vaknade under natten, vilket han brukar göra några korta minuter, äta och somna om, trodde han nu att det var morgon istället och blev taggad på att fortsätta vara vaken. Andra natten vaknade han vid två och somnade inte om förrän vid halv fem efter att jag tog en promenad med honom i vagnen.
Efter det bad vi dem släcka lamporna som är precis utanför vårt fönster. Vi har en specialbeställning på lampsläckning utanför vårt hus lite senare under varje kväll. De gick med på att släcka ner de två närmast vårt fönster. Hade de bara satt in lite mörkare gardiner, eller till och med mörkläggningsgardiner så hade det antagligen inte varit något problem.
När vi varit ute mitt i natten för att försöka få Vidar att somna om, för konstigt nog är det mörkare ute än på vårt rum, är det många som har tänt. Antingen har de lampan ovanför dörren tänd eller så är det tänt på rummet. Vi kan inte låta bli att fundera på om det är vi som är de enda som vill ha det mörkt när vi ska sova. Eller är alla så jetlaggade att de inte sover alls?
Marabou på vift
Bland allt vi tycker är dåligt ska vi också lyfta en del av personalen som är fantastiskt hjälpsamma, glada och härliga. Mannen som hjälper oss med lamporna fick även rycka in när vi precis anlänt och insett vi glömt våra två Marabou-choklad i kylen på förra hotellet. Vi fick dem av Izabellas pappa när familjerna var och hälsade på så vi var måna om att försöka återfå dem. Mannen ringde bort till vårt gamla hotell och frågade om de hade städat ur rummet eller om de låg kvar i kylen.
Döm av vår förvåning när han knackar på dörren med ett paket Marabou. Då har vårt förra hotell, Rawi Warin Resort, kört hit med chokladet och lämnat det till honom. Men det roligaste var att vi bara fick tillbaka en av de två vi glömt. Ska vi gissa att de hunnit smaka på det ena paketet och därför inte ville lämna ifrån sig det?
Det är småsaker som gör helheten
Trots att personalen är väldigt trevlig skulle det behövas en kurs i professionalism. Vi är inte superkrävande och har inte jättehöga krav men det är väldigt många småsaker här som hade kunnat upplevas bättre om personalen fått en snabbkurs i hotellverksamhet.
Ett exempel är när vi en dag var tillbaka på rummet vid halv nio efter frukost. Vi tog det lite lugnt i sängen efter en tidig morgon och Vidar fick sitta och titta på Youtube. Då öppnar en städerska dörren utan att knacka först. I stället för att be om ursäkt och stänga dörren när hon ser att vi alla tre ligger och vilar i sängen står hon kvar i dörren och försöker övertala Vidar som sitter lugnt och tittar i telefonen att han ska komma till henne. Högst märkligt!
Detta är en av alla småsaker som gör att helhetsupplevelsen inte blir så bra. Andra småsaker, som kanske inte hade spelat så stor roll om det bara varit en av dem, är till exempel att det inte finns hållare till toarullen, att poolen inte är färdigstädad när den öppnar, handdukar tas ut ur rummet men glöms bort att fyllas på, använda glas på rummet diskas inte och det går inte att sätta upp notan från hotellets restaurange på rummet.
Kan läget på ett hotell väga upp för allt dåligt?
Det absolut största plusset med hotellet är läget. Jag tror läget tillsammans med den inbjudande miljön och den trevliga personalen gör att man blir väldigt förlåtande. Stranden utanför hotellet är väldigt fin. Inte lika puderlik sand som den nere i Bamboo Bay men Vidar kan plaska runt i strandkanten och springa upp och ner i vågorna. Vid högvatten ser man inte en enda sten och det är väldigt lätt att simma ut en runda i havet. Vid lågvatten kommer många stenar fram och det blir också, så klart, betydligt grundare. Några hundra meter norrut och mer till mitten av Klong Nin-stranden är det mer eller mindre stenfritt, så dit kan man alltid gå om man vill det.
Förutom stenarna vid lågvatten är en nackdel med hotellets strand att det bara finns två parasoller, och skuggan från träden finns bara fram till lite efter lunch. Därefter gäller det att ha extrem tur om inte parasollerna redan ska vara paxade.
Frukosten på Lanta Miami Resort
Det är små saker (och några större) som gör att vi inte alls förstår varför Lanta Miami resort har 8 i kundbetyg på Hotels.com och till och med ännu högre på Agoda. Där mitt i den andra natten låg jag faktiskt och kollade andra hotell för att undersöka möjligheten att byta. Våra grannar rakt över berättade för oss att de skulle lämna hotellet i förtid. De var inte alls nöjda med stället, framför allt inte frukosten.
För frukosten är faktiskt riktigt tråkig. Det finns 5 olika bröd förvisso, men inte ett enda pålägg mer än smör. Det finns stekt ägg, men inte kokta. Den varma maten, oftast ris, något friterat och någon gryta är inte varmt. Inte ens när man är på plats när frukosten öppnar halv åtta. Och jag tror inte vi är särskilt kräsna och vi har inte alls känt så här på något annat hotell vi bott på.
Vi har i alla fall härdat ut 6 av 7 nätter nu och ska nog lyckas ta oss genom det sista dygnet också. Imorgon åker vi vidare till Krabi för våra tre sista nätter i Thailand innan vi tar flyget till Kuala Lumpur i Malaysia där vi firar nyår.
Som ni säkert kunnat utläsa är vi inte helt nöjda och det är ju såklart en nackdel med att ha bokat i förväg. Hade vi inte bokat detta över jul i förväg hade vi nog dock behövt betala ganska mycket mer för hotellnätterna här på Koh Lanta. Och detta är trots allt vårt femtonde hotell och det är första gången vi känner så här. Så vi ger oss själva ett bra betyg i bokningar trots allt och håller fast vid att det varit värt att boka allt i förväg.
