Ut på nya äventyr
Nu har vi lämnat Koh Samet bakom oss och tagit sikte på Koh Chang. Vi var väl egentligen rätt så nöjda efter 2 veckor på Koh Samet, men det är alltid lite vemodigt att lämna ett så fint ställe. Framför allt eftersom vi inte riktigt vet vad resten av resan har att erbjuda. Men förhoppningsvis har vi gjort researchen rätt och kommande veckor blir precis lika bra. Eller om vi har tur, ännu bättre!
Hur vi skulle ta oss mellan Koh Samet och Koh Chang
När det kommer till hur vi ska transportera oss är det oftast enklast att dela upp sträckan, så vi slipper åka så länge med Vidar. Så gjorde vi när vi åkte mellan Bangkok och Koh Samet (när vi stannade utanför Pattaya och hittade ett badland) och så gjorde vi även nu mellan Koh Samet och Koh Chang. Denna gång fanns det inte så mycket att välja på, men någorlunda mitt i mellan låg Chanthaburi. En stad med ca 25.000 invånare. Sen att taxibilen inte kunde köra mer än i 70 km/h och knappt tog sig upp för de minikullar som fanns gjorde ju resan onödigt lång.
Taxiföraren var dock väldigt snäll. Inte ett ord engelska men han pratade i sin telefon som översatte till engelska. Han körde en liten miniguidning längs vägen. Dock väldigt fokuserat på durian. Och han skulle bara veta hur mycket vi absolut INTE gillar durian. Något av det vidrigaste jag luktat och smakat på. Och sedan jag smakat på det är det ännu svårare att känna lukten av denna vidriga frukt. Men nu har vi i alla fall sett enorma durian-odlingar. För det är något som detta område är känt för. Det och ädelstenar.
Vad hittar man när man inte letar?
Ibland kan jag tycka det är kul att inte ha en aning om var man är. Man har inga förväntningar och vet egentligen inte riktigt vad man ska hitta. Det negativa med det är ju så klart att det kan bli platt fall och det inte finns något alls i närheten av hotellet där man bor.
Så var det inte den här gången. När vi närmade oss hotellet började vi hålla span efter restauranger som kunde se bra ut. Vi hittade en. Och mycket riktigt, enligt Google hade den ett betyg på 4,7. Några hundra meter längre bort, ännu närmare hotellet alltså, hittade vi sen ett sashimi-ställe som fick bli kvällens hak.
Sashimi tydligen
visade sig sen att det här sashimistället låg inbäddad i en matmarknad. En matmarknad som låg längs stora vägen, vid ingången till en parkering.
Och korv på pinne
Vidar var inget superstort fan av laxen, men bönorna och riset som vi fick beställa extra av var en favorit. Och eftersom han nog börjar bli varm i kläderna när det gäller matmarknader så började han gå iväg. Sen kallade han på mig när jag gick efter honom och sa han ville gå runt och se om där fanns något annat han ville äta. Vi hittade en korv på pinne, och den var faktiskt riktigt god. Bonus att det fanns en gammal sliten buss man kunde utforska samtidigt som man väntade på att den nygrillade korven skulle svalna.
Nattmarknaden som aldrig tog slut
När vi gick hemåt mot hotellet passerade vi en nattmarknad på andra sidan av denna parkering och det var en marknad som aldrig tog slut. Det kändes som att alla från hela Chanthaburi var här. Det var matstånd efter matstånd; fisk, godis, friterad kyckling, insekter, grytor, soppor, tårtor, sushi, friterade mackor, korv, dumplings, grillspett… Ja, jag undrar om det fanns en enda maträtt som inte gick att hitta där. Men vi var mätta och nöjda så vi gick bara och tittade. Och försökte ta in den organiserade röran.
När vi trodde vi gått genom hela marknaden och var på väg ut, då fortsatte den utomhus också.
Och just det. Man kunde så klart handla kläder, telefonskal, julpynt, leksaker och gosedjur (bland annat) här också.
En kul kväll som avslutades med att vi alla tre somnade i sängen när vi lyssnade på Emil i Lönneberga, en av Vidars favoritsagor att somna till.
Höga förväntningar på frukosten
Vi tog in på ett lite finare hotell och hade därför höga förväntningar på frukosten. Framför allt med tanke på att allt annat var väldigt fint, fräscht och kändes bra på hotellet. Och för att jag igår hade sett våffeljärn som avslöjade att man åtminstone kunde göra egna våfflor.
Men… höga förväntningar på frukostar i Asien ska man inte ha. Man blir lätt besviken.
Våfflor fanns det i alla fall. Och en väldigt mysig miljö.
Ett svar