Best of Koh Samet

Koh Samet – Återvändningen

När vi var här sist för två år sedan kände vi ganska direkt att vi ville tillbaka. Den känslan blev bara starkare och starkare desto fler ställen vi besökte i Sydostasien. Det var här vi trivdes bäst. Känslan, stränderna, vattnet, vädret… Ja, listan kan göras lång på vad vi gillar med denna ö.

Sen är det ju inte alltid att känslan stämmer två år senare. Man kan ju ha hypat det lite väl mycket för sig själv och det är inte alltid att det lever upp till förväntningarna. Men vi är så nöjda att vi åkte hit. Vi har verkligen njutit varenda dag.

Vad skippade vi denna gång som vi gjorde förra?

Det är egentligen inte något speciellt vi låtit bli att göra denna gång som vi gjorde förra. Det skulle väl vara att ta taxi då, för denna gång sprang vi söderut istället. Vi lät också bli att gå ner till den smått otillgängliga stranden Ao Nuan. Izabella är nog också nöjd med att veta att de där bläckfiskarna som hänger och torkar ska man inte lockas av… 🙂

Vi utforskade mer av ön

Denna gång stannade vi 14 nätter, förra bara 6. Så vi hade så klart mer tid att upptäcka mer av ön. En tanke vi hade var att hyra moped, men jag var inte så sugen på att göra det fall i fall något skulle hända. Man kan inte styra till 100% själv om en olycka ska ske eller inte, och jag ville inte ta den risken. Skulle något hända är man helt oförsäkrad eftersom man egentligen inte har rätt att köra deras mopeder enligt svenskt körkort, om man nu som vi inte har mc-behörighet.

Däremot så sprang jag norrut förbi hamnen och sen västerut för att se vad den delen av ön hade att erbjuda. Dit gick vi tillbaka någon dag senare för att göra ett besök på på choklad-caféet. Ett besök som var väl värt en långpromenad.

Vi hade velat kolla in stranden där den lyxigare resorten Paradee ligger, men det gjorde vakten klart för oss att man inte bara kollade in och besökte hur som helst. Skulle man in där skulle man ha en bokning. Vilket man i och för sig kan förstå.

En strand hade vi kvar att besöka

Vi insåg att det fanns tre närliggande stränder som vi inte besökte förra gången. Ao Lung Dam, Wong Duen Beach och Ao Choy.

Tidigare i veckan gjorde vi ett besök på Ao Lung Dum och Wong Duen, och vi gillade verkligen Wong Duen. Knökafullt med hotell, barer och restauranger. Nackdelen var väl att det inte fanns så mycket strand mellan husen och havet, men å andra sidan gjorde det att man mer eller mindre kunde doppa tårna direkt ner i havet från solstolarna.

Ao Lung Dum var lite mer diffust, kändes mer som ett backpacker-ställe på något sätt. Mysigt på sitt sätt, men det mest positiva där var väl att man uppskattade hotellet och området vi bor på desto mer. 🙂

Igår hade vi så en sista strand kvar att besöka, Ao Choy, innan vi skulle kunna bocka av ALLA stränder på Koh Samet. Det var dit Rasta-barens skyltar pekade. Och när vi kom ner till stranden kändes det verkligen som ett rasta-ställe. Det var lite mer reggaefeeling, rök i luften och ”lite annorlunda” känsla. Vi gick en sväng, tittade, konstaterade att just den här stranden kanske inte var för oss, tittade lite till och sen begav vi oss till grannstranden Wong Duen för ett återbesök.

Sista dagen spenderades på Ao Prao

Även om Ao Prao var den strand jag kände mest för att besöka sista dagen är det ingen strand jag skulle vilja bo på. Det finns tre hotell, och alla är i övre prisklassen för ön. Visserligen superfina, men man låser sig en hel del. Det finns liksom inte så mycket mer än hotellens egna restauranger. Däremot är det en perfekt strand att ta en utflykt till. Vattnet är fantastiskt fint, superklart och betydligt grundare och lugnare. Vidar trivs som fisken i vattnet här. Det blir lite dyrare lunch, men det är det värt.

Vi tog en jordgubbsmilkshake och en chokladmilkshake till förmiddagsfikan för att lyxa till det ännu mer.

Lastbil, vattenmelonsmoothie och bollek

Izabella jobbar några dagar i veckan och då passar jag och Vidar på att mysa, leka, spela spel eller hänga på stranden. Lite beroende på vad han känner för.

Idag var han sugen på att leka slut på sin lastbil som han fick när vi kom till Koh Samet, och jag var sugen på att dra ut det sista ur vår lilla favoritplätt av stranden lite norr om hotellet. Så vi gick tillbaka till hotellet från Ao Prao, lämnade av Izabella och gick vidare för att köpa vattenmelonsmoothie och sätta oss och dricka den på stranden.

Senare på eftermiddagen var det väldigt lågt vatten, så bland några stora stenar som kommit fram ur havet satt jag och Vidar och kastade boll till varandra och lekte större delen av stunden som var kvar innan vi skulle tillbaka till hotellet och göra oss klara för middag. Och just det ja, Vidar sprang med sin lastbil också. En lastbil som ungefär var 17:e sekund tappar sitt högra bakhjul. Så nu ligger den lastbilen vid soporna och följer inte med imorgon när vi åker vidare.

Lagom till middagstid här är det lunchtid hemma och Izabella kunde följa med och äta tillsammans med oss. Kycklingen vi lyckades få tag på för någon vecka sedan var svårslagen, så den ville vi äta igen. Häromdagen var det helt slut när vi kom fram till den lilla hyddan/ståndet så vi tog revansch idag.

Efter kycklingmiddagen i parken med disco i bakgrunden avslutade vi me+d att fira ut Koh Samet-vistelsen ordentligt med eldshow (eller som Vidar säger, fajeshå), drinkar och tårtbitar med ljus i.

Kommer vi tillbaka igen?

Kommer vi komma tillbaka en tredje gång, eller kramade vi ur allt Koh Samet har att erbjuda den här gången? Vi får väl se vad som händer. Kanske sitter vi här på samma hotell om två år igen. 🙂