Kan man få nog av badland?!
Något som vi alla i familjen gillar är badland. Inomhus eller utomhus spelar ingen roll. Så länge det finns pooler att busa runt i, splash-zon att springa i och någon adrenalinfylld vattenrutschkana att åka så är vi alla mer än nöjda (och så länge det är över 28 grader i vattnet så är Andreas också nöjd).
Av en slump fick vi vid en middag tips om ett badland som en vän fått upp som reklam. Det visade sig ligga precis vid vår planerade rutt och blev därför ett givet stopp. Och oj vad nöjda vi var. Rulantica, som badlandet som ligger på gränsen mellan Tyskland och Frankrike heter, uppfyllde alla våra krav. Dessutom hade det både en del inne och en del ute vilket passade perfekt denna varma dag.
Vi anlände vid 11 tiden och hann bada lite innan lunch. Vidar var lite tveksam till några rutschkanor men efter att ha åkt några av de mindre och sedan fått lite lunch vågade han sig på en av de större. I kön sa han att hans hjärta slog mycket och han var lite nervös. Trots detta vågade han åka och det ångrade han verkligen inte då han knappt hann landa innan han ville åka igen. Efter det släppte det och han åkte alla han fick åka och några där vi kanske tullade lite på längdgränsen… Att se stoltheten när han klarar något han inte trodde han skulle våga slår allt.
Vidar kallade dagen ”Vidardagen” och det innebar enligt honom att han fick bestämma allt. Så när klockan slog läggdags fick han helt enkelt välja om han ville bada mer eller gå. Han ville inte gå! Lite efter nio lyckades jag övertala både Vidar och Andreas om att över tio timmar på ett badland faktiskt räcker.
Vi kan verkligen rekommendera ett besök på Rulantica. Det var otroligt fräscht och bland det finast och mest detaljrikt uppbyggda badlandet vi varit på. Det fanns en del inne med en stor variation av rutschkanor för både vuxna och barn. Ute fanns en härlig splashzon med vattenrutschbanor som passade Vidar perfekt samt ett stort splashområde för lite större barn och vuxna. Vi kommer definitivt komma tillbaka. Då mest troligt med en övernattning i något av temahotellen och med ett besök på Europa Park också, som ligger precis intill och ingår i samma grupp av nöjesparker.
Genom Frankrike och Schweiz
Efter en heldag på Rulantica somnade Vidar innan vi ens lämnat parkeringen och vi körde sedan den dryga timmen till vårt boende i Frankrike, nära Colmar. Då vi hade ganska många timmar i bilen framför oss valde vi att lämna redan på morgonen dagen efter. Ett stopp på ett mysigt café hann vi dock med innan vi lämnade byn.
Sankt Gotthardpasset
Genom Schweiz valde vi att ta en omväg över Sankt Gotthardpasset för att få en känsla för de bergslandskap som landet har. En väg vi inte ångrade att vi valde. Till Vidars stora lycka kom vi förbi ett vattenfall.
Följt av att vi mötte en häst och vagn. Det var någon form av hyllning till den gamla postvägen.
Vi stannade sedan för lunch på en av topparna. Mitt under lunchen klättrade Vidar upp på en sten. På frågan om var han skulle svarade han att han skulle klättra upp så vi kunde ta en bild på honom. Våran linslus!
Stresa
Efter ytterligare ett tips från vänner lades Stresa i Italien till på rutten. Vi checkade in på ett boende med fantastiskt utsikt och sprang direkt ner till poolen för ett dopp. Middagen intogs på balkongen och vi kunde inte haft det bättre.
Första dagen innebar en lugn morgon följt av en promenad till stranden. Lunchen intogs på strandens grannrestaurang och den gjorde inte oss besvikna. Detta gjorde också att vi kunde återgå till badandet snabbt igen. Det enda rätta när det är drygt 30 grader varmt.
Med en glass i handen och efter inköp av pasta och vin begav vi oss tillbaka till boendet för ett dopp i poolen innan pastan intogs på balkongen.
Rodel i bergen
Efter ännu ett tips från en annan trogen vän, ChatGPT denna gång, var även andra dagen i Stresa given. Högt upp på berget tog vi oss. Där fanns en rodelbana med den mest fantastiska utsikten över sjön och bergen.
Full fart framåt ropade Vidar, så vi kunde inte göra annat än att trycka gasen i botten och köra ner!
Lago d’Orta
Vi tog oss ner för andra sidan vägen och hamnade vid Lago d’Orta. Jakten på en lunch på en vingård ledde oss genom smala, krokiga och guppiga vägar (ta de mest smala och krokiga vägarna du tänker på och lägg till grusväg, hålor och stengärde i kanterna) innan vi kom fram och fick veta att de hade stängt. Vi fick i alla fall hälsa på åsnorna och Vidar fick leka en stund i sandlådan.
Efter detta tröttnade Vidar på lunchjakten och somnade gott i bilen. Vi bestämde oss därför för att köra till toppen av sjön där byn Omegna låg. Ett riktigt bra drag skulle det vissa sig. Vidar vaknade på sitt bästa humör när vi kom fram och sa att han sovit så gott. Vi fick sedan en riktigt god lunch på ett mysigt torg.
Eftermiddagen hängde vi vid en restaurang på stranden och Vidar lekte med sin nyfunna vän Stella. Andreas, som Vidar ofta frågar om han är en badkruka, passade på att ta en cappuccino och tiramisu.
En glasspaus senare, där Vidar försökte smälta glassen i solen så den skulle kunna drickas med sugrör, lämnade vi denna by. En by vi kan tänka oss återkomma till om vi är i närheten.
Ännu en strand
Nästa etapp blev endast 15 minuter då vi hade hittat en sandstrand. När vi säger strand tänker Vidar på stränderna i Thailand med fin mjuk sand, och blev därför besviken när han insåg att Italiens stränder mest består av sten. Därför blev han så glad när vi nämnde sandstrand att han drog igång en spontandans. Då vet man att han är glad! Här badade vi fram till 19 då temperaturen letat sig ner till 32 grader. Helt galet varmt!
Ett tips från pooltanten
Vid kvällsdoppet dagen förre fick vi massor av tips från en dam vid poolen. Hon varnade för alla turistfällor inne i Stresa och tipsade istället bland annat om en restaurang vid tågstationen, Orient Express. När hon nämnde vedugnsbakad pizza var valet givet och middagen intogs därför där. En pizza och en hemmagjord pasta med vildsvinnsragu blev det. Vi gick bildlösa där ifrån men väldigt mätta och belåtna. Vidar somnade i bilen på vägen hem och laddar nu för ett morgondopp innan vi styr bilen mot Comosjön.
