Hotellet Sea Sand Sun Resort and Villas är fantastiskt och ligger ca 1,5 timme med taxi från Bangkoks flygplats, Suvarnabhumi. Om man vill komma till ett fint hotell, med stort område, stora rum och ha avkoppling har man kommit helt rätt. Sevärdheter finns i närheten men det är taxi som gäller om man vill ta sig någonstans.
Första kvällen åkte vi in till Pattaya för att fira Loy Krathong, mer om det här, andra kvällen åt vi på hotellets egna restaurang precis vid stranden och poolen, tredje och fjärde kvällen på en restaurang kanske 500 meter längre bort längs stranden. Så man är självklart inte låst till hotellet, men man ska kanske ha i åtanke att det inte kryllar av alternativ i direkta närheten.
Hotellets restaurang är väldigt fin. Supergod vällagad mat, fint upplagd men också dyrare.
Barnvänligheten nådde helt nya höjder på detta hotellet. När vi checkade in fick vi berättat för oss att de sätter in en barnsäng till oss, på frukosten satte de fram en barnstol, barntallrik, barnbestick och en barnmugg till Vidar. Hur underbart var inte det? Personalen är verkligen supersnäll här och gulliga mot Vidar. Han får även nya bestick när han kastar dem på marken. Som tur är är det bara en gaffel han slängt ner under våra dagar här.
Hotellområdet är stort, rummen utspridda antingen i t.ex. som vi bor i ett 6-rumshus, eller som merparten av hotellrummen som ligger i egna hus i den stora parken.
Den stora nackdelen med hotellet är vinden. Det blåser en del vid stranden, vågorna är därefter och även vid poolen når vinden in. Inne i parken och vid rummen känner man dock inte alls av det, där är det vindstilla konstant känns det som.
Stora plusset är hur underbart lyxigt det känns här, badrummet är helt i sten, med väl tilltagen dusch, stort badkar och sovrummet är också väl tilltaget. Egen altan att sitta och njuta det sista av kvällarna på. Man märker att det mesta är påkostat, handdukarna är supersköna, likaså täcket och kuddarna.
Vidar fann sig snabbt i rummet. Bytte sin skruvmejsel mot några vindruvor direkt han kom innanför dörren och sen hittade han båda fjärrkontrollerna. När han sen fick syn på safetyboxen var livet riktigt bra. Framför allt med tanke på att det pep varje gång man tryckte på siffrorna.
