Ett nyår i Kuala Lumpur tänkte vi skulle kunna bli hur bra som helst. Vi hade bokat bord på en churrascaria och skulle sedan se fontänshowen i KLCC Park innan fyrverkerierna skulle skådas från en rooftopbar (eller kanske på 14 våningen på vårt hotellrum om vi skulle vara för trötta). Det skulle kunna bli ett riktigt bra firande om det inte var för att en matförgiftning slog till, igen!
Vid lunch på nyårsafton började Andreas känna sig dålig. Han åkte då tillbaka till hotellrummet för att vila upp sig inför kvällen. När jag och Vidar kom tillbaka till rummet insåg jag direkt att vi skulle behöva avboka kvällens planer. Andreas var helt däckad.
Istället gick jag ner med Vidar till hotellets restaurang och beställde en av Vidars favoriter, pommes.
När Vidar somnat gav jag mig ut på stan med Vidar i vagnen för att hitta något att äta. Jag hade siktet inställt på Pavillion där det fanns massor med restauranger. Det var bara det att många fler än jag hade denna tanke och då nattningen tagit lite tid var jag ganska sent ute.
Den restaurang jag tänkt från början, TGIF, serverade svindyrt kött med mos. Inget som kändes helt rätt. En annan restaurang hade inte plats för en vagn. När jag sedan hittade en sushirestaurang med inte allt för lång kö var det fullt och när jag väl skulle ha fått ett bord skulle jag behöva vänta 45-60 minuter på maten. Inget jag var sugen på vid 20.30 på kvällen.
Jag bestämde mig för att gå tillbaka till hotellet och göra det enkelt för mig genom att bara köpa med Mc Donald´s. När jag kom ut från köpcentret var det dock så mycket folk att jag knappt kom fram med vagnen. Än mindre kom jag ens i närheten av entrén till Mc Donald´s. Klockan hade nu passerat 21 och jag var väldigt hungrig. På vägen sprang jag på en kebab som sedan visade sig ta väldigt lång tid att få. Vidar sov i alla fall gott i vagnen och där på andra bilden förbereds min nyårskebab. Totalt inklusive en sprite kostade min nyårsmiddag 45 kronor. Den billigaste någonsin!
Lagom till att jag stod i hissen vaknade Vidar. Det tog över en timme att få honom att somna om så vid 23 åt jag min kalla kebab och sunkiga pommes i sängen. Sen somnade jag och vaknade av att Andreas kallade på mig och tyckte jag skulle komma och kolla ut ur fönstret på fyrverkerierna vid tolvslaget.
Det gjorde jag, och sen somnade vi om igen några minuter senare.
Bättre nyår har vi haft!
