Hittade inget vettigt hotell
När vi bestämde oss för Malaysia hade vi inte så jättebra koll, det får vi erkänna. Men vi tänkte inte att det skulle vara svårt att hitta fina ställen att vara på.
Men sen visade det sig att de flesta fina ställen var på östra sidan av Malaysia eller på den delen av Malaysia som ligger på Borneo. Och det i sig hade väl inte varit problem, om det inte vore för att det var regnperiod på båda dessa platser.
Vi bestämde oss därför för att se till att hitta något på västkusten som skulle kunna vara bra.
Vi hittade då Pangkor. Pangkor är en ö dit en hel del inhemska turister åker, men har inte fått något större uppsving internationellt. Något som det sägs att den Malaysiska staten vill ändra på. Därför tänkte vi det kunde vara kul att besöka denna ö innan en eventuell förvandling. Efter lite letande hittade vi ett helt nyöppnat hotell som såg kul ut, Alun Retreat som är ett containerhotell. Allt på området är byggt med containrar.
Hur var det att bo på containerhotellet Alun Retreat?
Jag var fortfarande magsjuk när vi kom till Pangkor, så första eftermiddagen på plats låg jag bara och vilade, likaså dagen därpå.
Hade det inte varit för att jag var så trött och slö så jag inte inte ens orkade ha gardinerna öppna hade jag haft en fantastisk utsikt att vila till.
Självklart är en container av en ganska begränsad storlek, och begränsad kände man sig. Å andra sidan kunde vi bara öppna dörren och där ha hur mycket plats som helst att röra oss på.
Men den lilla ytan förläts tack vare det fina läget. Utsikten njöt vi desto mer av, i alla fall när jag hade piggnat till lite mer. Det var även här jag firade min födelsedag, med frukost på sängen och öppna dörrar mot stranden. Helt underbart!
Frukosten på Alun Retreat
Vad som dock inte var underbart var frukosten. Den var för att säga det rakt ut, riktigt riktigt kass! Det som fanns var rostbröd och smör. Sen var det lite annat och det ena var konstigare än det andra. Så vi åt mest rostbröd. Vi gick till affären och köpte ostskivor och Nutella för de kommande morgnarna. Vi såg även något annat sällskap som hade varit och hämtat mat på en annan restaurang.
En annan kul detalj var att frukostvärden var väldigt nyfiken på vad Izabella plockade på sig, så hon följde varje steg Izabella tog och till min födelsedagsfrukost hjälpte hon till att stoppa saker på Izabellas bricka. För att inte tala om sista morgonen. Då kom hon och knackade på dörren (!?!?!) klockan 8.30 och undrade om vi ville komma upp och äta frukost, för hon hade ställt i ordning lite ”godsaker” till oss på ett bord. Vi åt ändå mest bara rostbröden. Lite gulligt men också väldigt konstigt!
Bättre utbud av restauranger än vad det gavs sken av
Första kvällen skulle vi försöka hitta något att äta. Vi frågade i receptionen där de inte förstod mycket engelska, och där hänvisade oss till en restaurang åt höger, eller en restaurang några kilometer bort vid polisstationen. Är där verkligen inte fler restauranger nära hotellen på Pangkor?
Med min onda magen var jag måttligt intresserad av mat så för mig gjorde det inte så mycket. Så vi tog en av de första vi hittade. Men det skulle vi inte gjort. Kvällen efter när vi sökte efter andra restauranger såg vi att den hade 2,8 i betyg på google. Och då skulle jag säga att carbonaran jag åt skulle fått max ett i betyg.
Men till vår stora glädje hittade vi betydligt fler restauranger sen, så för de kommande kvällarna blev det faktiskt bättre. Den sista kvällen till och med riktigt bra, vilket var kul, för det var min födelsedag. För 19 MYR fick vi vars en rätt och kunde beställa in två extra ägg till Vidar. Dock hade de ingen dricka förutom varmt vatten eller te. Så dricka fick vi köpa i grannbutiken. 19 MYR är knappt 50 svenska kronor och så billig födelsedagsmiddag tror jag aldrig att jag har ätit faktiskt. Inte ens hemmalagad.
Slog till på stort på lunchen
Izabella hade läst sig till att det skulle finnas en fin strand lite norrut från där vi bodde, Coral Beach. Så vi tog förmiddagen på min födelsedag, när jag äntligen piggnat till, till att göra en utflykt dit.
Vi beställde in två kötträtter till lunchen som serverades på stranden. Izabella lyxade till det på min födelsedag med ett glas vin.
En annan kul grej var att fyra killar som låg i hängmattor nära oss verkligen gillade Vidar. Den ena sa till och med att han var så gullig att han ville gifta sig med honom. Dock visste han inte då att han var en kille, och inte tjej som han trodde. Vidar tyckte det var kul med uppmärksamheten och hängde borta hos dem en stund.
Helt pigg var jag inte, så jag tog också en förmiddagslur när Vidar ändå somnat.
Stranden utanför oss
Stranden utanför oss, Pasir Bogak Beach, var också väldigt fin, om än lite gulare och grövre sand än den på Coral Beach. Havet var helt okej även om vi hade förväntat oss lite klarare vatten. Oftast hade vi stranden helt för oss själva (inte utan att vi undrade var alla andra hotellgäster var…) och njöt av att bara vara. Och vi kan förstå varför Pangkor inte har slått som en internationell destination likt Langkawi lite längre norrut, eller för den delen många thailändska öar ännu lite längre norrut. Men vi får väl se om det lyckas bli bättre för dem i framtiden.
Vi hade i alla fall mysiga och lugna dagar på Pangkor. Även om jag har svårt att se att vi någonsin skulle resa tillbaka kan vi ändå se det mysiga i det helt orörda och oexploaterade. Sen skulle vi nog sett till att ha haft ett annat hotell, för frukosten här var helt värdelös och de hade en hel del att jobba på när det kommer till hotellservicen. De glömde städa två dagar (av fyra), missade en dag sätta in ny toarulle, missade en annan dag handdukarna. Gick med en sjukt oeffektiv och högljudd lövblås precis vid stranden istället för att använda den lite tystare krattan för att bidra till ett lite mer lugn.
Har man tur kan man se Hornbill, en fågel med en väldigt speciell näbb. Och apor ser man i mängder längs vägen.
Hjälpsamma Vidar tar oss vidare mot ny destination
Vidar är så hjälpsam. Han har börjat hjälpa till dra sin egna skötväska, han kommer med skor till en när vi ska gå, han hjälper till stänga resväskorna och nu när vi skulle gå på båten för att åka vidare till nästa destination, Taiping, drog han väskan i bandet nästan hela vägen från taxin till båten. Man smälter lite faktiskt. Eller mycket till och med.
Och på tal om taxi, taxibilarna här på Pangkor är fantastiskt gamla och ser exakt likadana ut. Det är minibussar målade i knallrosa och gult. AC finns inte, men det kompenseras med öppna fönster och fläktar. Faktiskt ändå riktigt mysigt. Som en parentes till taxiåkandet, som är väldigt billigt, är att bensinen i Malaysia kostar ungefär 2 MYR per liter, alltså ungefär 5 svenska kronor. FEM!!??!! SVENSKA KRONOR!!
