Förväntningarna inför nyårsfirandet var höga
Ända sedan vi planerade resan hemma hade jag sett fram emot nyårsfirandet i Kuala Lumpur. När den stora dagen närmade sig kollade vi genom vad och var vi skulle äta. Vi hittade en churrascaria, en brasiliansk köttrestaurang. De vi tidigare varit på har varit fantastiska, så det såg vi fram emot även här.
Men så blev det aldrig
Istället åt jag tydligen något riktigt riktigt dåligt kvällen innan så vid lunchtid på nyårsafton börjar min mage och faktiskt hela kropp må dåligt. Jag åker taxi tillbaka till hotellet från fågelparken, dit vi nästan precis hade kommit. Izabella och Vidar fick gå vidare själv, se deras besök här.
Vid 14 var jag tillbaka på hotellet. Gick direkt in på hotellrummets toalett och sen stannade jag där. Och det var starten på det riktiga helvetet. En halvtimme senare låg jag under täcket med frossa. Efter detta minns jag inte jättemycket mer än jag stup i kvarten går på toaletten och att Izabella kom hem någon gång under dagen och sa att jag var extremt varm och gav mig en Alvedon. Hur Izabella firade nyår kan ni läsa om här. Dock ingen munter läsning det heller.
Smatter utanför väckte mig
Vid 00:00 vaknar jag till av att det smattrar utanför. Släpar mig upp ur sängen, drar försiktigt bort gardinen och kan se några fyrverkerier. Viskar till Izabella, som också somnat, att hon får komma och kolla, sen trillar jag ner i sängen någon minut senare och tar mig en Alvedon till och somnar om.
Har jag blivit smittad av Denguefeber?!?!
Ett knappt dygn senare upplever jag nästan ingen förbättring och Izabella är orolig för mig. Vi tar oss till sjukhuset och på kort tid kommer jag in för undersökning. De befarar Denguefeber. Jag är så uttorkad så det tar tid få ut blod till blodprovet de ska ta innan de ge mer mediciner och ska koppla på dropp.
Vidar fick hänga med till sjukhuset mitt i natten. Izabella vågade, ville och kunde inte lämna mig själv att ta mig till sjukhuset. Tyvärr vaknade han efter en kort stund så nattens besök blev ingen vila för Izabella medan jag låg inne på dropp i två timmar. Vid kvart i tre lämnade vi sjukhuset och förutom munskyddet och den sjukhusliknande miljön skulle man kunna tro jag varit och shoppat, men det är en påse från sjukhusets apotek jag håller i handen på väg ut ur sjukhuset och inte en shoppingpåse.
Dagen efter känner jag mig piggare i kroppen. Men fortfarande extremt slö. Framåt kvällen ytterligare en dag senare blommar några rejäla utslag ut över hela kroppen och det ser inte alls bra ut.
Hur länge kan matförgiftning hålla i sig egentligen?
Vi åker till sjukhuset för att kolla så det verkligen inte är något annat än matförgiftning. För vilken matförgiftning varar så här länge?
Blodprovet kommer tillbaka negativt och läkaren ger mig medicin mot klådan och den mest troliga allergiska reaktionen. Han sa det kan vara vanligt att kroppen reagerar mot ”gfitet” som kommer in i kroppen. Exakt läkarspråk förstår jag inte, men på ett ungefär så förstod jag det.
Jag känner ett sug av pizzaslice
Efter ytterligare medicinering på plats börjar jag faktiskt för första gången på tre dygn känna en hunger och sug efter något. Så när jag kommer tillbaka på hotellet säger jag till Izabella att jag är sugen på en pizzaslice. Hon ringer och beställer en pizza utan någonting på, med ost, och springer iväg för att hämta den några minuter bort. Hon tyckte Grab skulle ta för lång tid på sig för att leverera. (Hon är verkligen världens bästa!)
Vilken framgång!! Sen att fet pizza antagligen inte var det rekommenderade att börja med, det låter jag vara. Så dåligt som jag mådde så ville jag minsann njuta och unna mig medan jag kände aptit.
Hur känns tusen irriterande myggbett?
Natten är sen hemsk. Utslagen kliar nu något helvetiskt. Jag skulle gissa att det är ungefär som 1000 irriterande myggbett, om jag ska försöka sätta det i någon skala. Gör allt för att låta bli att klia, smörjer in mig och lägger mig under en blöt handduk, men det slutar med att benen skakar och rycker av sig själv.
Några timmar efter lunch dagen efter när jag går in på dygn 5 av matförgiftningen känns det som att peaken på kliandet är över.
Efter knappt ett dygn lägger kliandet sig helt och så småningom börjar utslagen sakta försvinna, men det tog ända till idag, den 12:e januari innan jag inte alls längre känner något från matförgiftningen. Alla andra dagar har jag haft magsmärtor och magen har varit påverkad. Från en fruktansvärd sjuk topp där det kändes som att någon konstant slog mig i magen, ganska hårt faktiskt, till att igår kännas som någon tryckte in ett finger i magen.
Vi får helt enkelt ta och fira nyårsafton en annan dag för det här nyårsfirandet blev vi minsann snuvade på.
