Jag och Vidar ensamma i Kuala Lumpur
Med Andreas sängliggande var det jag och Vidar som fick gå ut och göra stan. Något som är lättare sagt än gjort med en ettåring med orimligt mycket energi och en egen vilja. Han föredrar att gå själv, och nu börjar han få upp ett så pass högt tempo att det hade gått jättebra om det inte var för att han envisas med att alltid gå åt andra hållet. Dessutom har han en extrem dragning till papperskorgar, så om en sådan kommer in i hans synfält går han dit.
Lekplatser som är svåra att använda
Till skillnad från andra storstäder vi besökt finns det i alla fall bra med lekplatser i Kuala Lumpur. Problemet är istället att det är så varmt att det är svårt att vara på dem. Dels är det varmt i luften vilket är påfrästande i sig, men värst är att alla lekställningar blir brännheta. Så till den grad att Vidar som till exempel använder händerna när han går upp för en trappa inte kan leka där. Lekplatsaktiviteter får därför förläggas till morgnar eller tidig förmiddag.
Kid´s E World för hela slanten
När jag idag, dag fyra utan Andreas, började få slut på inspiration (och energi) till Vidar-vänliga aktiviteter blev jag därför glad när jag hittade ett lekland inomhus. Så efter frukost hoppade vi in i en Grab för att ta oss till The Garden Mall där Kid´s E World skulle ligga. Det visade sig bli en perfekt aktivitet. Det var nästan inget folk och för 40 myr (100 kronor) fick man komma och gå hela dagen.
När det var dags för Vidar att sova passade jag på att gå en runda i köpcentrat och åt en fantastisk god sushi till lunch.
China Town i Kuala Lumpur
Cirka en timme fick jag innan Vidar valmade och var taggad igen. Vi lekte lite till innan det bar av till China Town.
Efter anka och ris framåt kvällen till Vidar (en riktig favorit) gick vi hemåt för att sova.
Inte alltid en dans på rosor
För att ingen ska få en förskönad bild av hur det är att vara ensam med en ettåring, kanske jag ska lägga till att vi hade skrikfest innan lunchvilan. Att jag sprang som en tok efter Vidar och försökte rädda honom från att gå ner i en fontän när vi väntade på Grab:en. Samtidigt packade jag ihop vagnen och alla saker så de skulle gå in i bilen. Vidar vägrade vagnen i China Town så jag bar honom och körde vagnen samtidigt. Nattningen tog sedan 2,5 timmar innan Vidar till slut somnade. Under dagen började Andreas må sämre med rejäla utslag över hela kroppen, så samtidigt som jag hade koll på Vidar försökte jag få kontakt med SOS International. Men utöver allt detta hade vi en superdag! Och jag kunde ju trots allt njuta av att vara i Kuala Lumpur med Vidar till skillnad från stackars Andreas som fick spendera även denna dagen i sängen och på sjukhuset.
